Blått kol

Blått Kol

Ett begrepp som fångade min uppmärksamhet för en tid sedan. Efter ett tiotals timmars läsande om detta fenomen, har nu gjort att jag måste skriva ner mina tankar.

Många olika forskningar, har jag bläddrat igenom och är fortfarande fascinerad av denna fakta/fenomen.

Blått Kol eller Blue carbon som det heter i det flesta forskningar. Marinekologen Martin Dahl som är forskare på Stockholms universitet har forskat mycket på detta om ni vill söka lite mer fakta.

Ja man kan sammanfatta att blått kol är: Mangrove, Saltvattens träsk, Sjögräs. 

Ja som ni förstår föredrar jag en av de 60 olika arterna Sjögras vi har i världens kustområden "Ålgräs" såklart. Då pratar vi inte om macroalger eller annan storbladig växt under ytan som är god att äta, som oftast växer på stenar eller andra hårda ytor utan det ålgräs som växer i löst sediment och i skåne heter det ÅLAGRÄS...!

Vad är det som är så intressant med detta. Jo dessa miljöer kan bryta ner koldioxid och lagra kolet i tusentals år ja rent av miljontals år till skillnad från de växter vi har på land.

De landbaserade växterna lagrar kolet under sin livslängd såsom år eller årtionde, men i nedbrytningsprocessen så frigörs dessa igen till atmosfären.

Men i det bottensediment som omger rötterna till gräset, mangroven eller träsket, gör att dessa områden är svagt syrefattigare än vanligt löst sediment på havets botten.

De syrefattiga områdena gör så att alger/gräs, löv, kvistar eller andra små organismer från andra närliggande ekostystem kan ta sin sista vila. Tidigare har dessa med hjälp av fotosyntesen brutit ner koldioxiden och frigör syret till oss andra samt använt kolet för sin egen uppbyggnad.

Nu kan de få sluta sina liv här utan stor nedbrytningsprocess och kan gömmas i sedimentet i miljoner år. Då kommer sedimenten att byggas på lager för lager och kolet lagras under extremt lång tid.

Dessa miljöer kallas även kolsänkor eller kol sänka.

Nu börjar jag förstå varför dessa miljöer är så viktiga. Jag visste ju sedan tidigare att den biologiska mångfalden frodas i dessa miljöer och är uppväxt områden för massor med marint djurliv. Områdena kallas extremt produktiva rent av.

Ytterligare en viktig del dessa miljöer gör, är sediment stabilisering. Vi ser ju att i Skåne ökar dessa miljöer och desto djupare solen når ner desto större utbredning får gräset. Desto mer sedimentstabilisering får vi och då blir vattnet klarare och ljuset når längre ner och mer gräs kan sprida sig.

Vilka är då riskerna

Nu är det ju tyvärr så att dessa områden minskar i omfattning världen över. Alla har inte den turen vi har i Öresund. Utan dessa miljöer försvinner I den rasande takt 2-7 % / år.

Det minskar det 4 ggr snabbare än vad vår regnskog minskar, enligt (Duarte et al., 2008, Duarte, 2009). Vi pratar ju mycket om vår minskade regnskog men kustområdena med dessa miljöer nämns inte lika ofta. Detta påtalar rapporten med att troligen är det inte lika tilltalande för allmänheten då träd och skog har större karisma.

Bara sjögräset i alla världens kustregioner svarar för 10-18% av den totala kodioxidbegravningen i havet. Men den täcker bara 0,1% av vår havsbotten. Den senaste rapporten jag läste, uppskattas det att bara ålgräsängar lagrar för närvarande över 19,9 miljarder ton kol eller 19,9 Pg (gigaton) som det kallas i några rapporter.

Men hur mycket kol det finns i svenska ålgräsängar, det finns inga rapporter på detta tyvärr. Men där är stora skillnader mellan gräs på Västkusten och Ostkusten. Västkusten lagrar högre mängder av kol, detta tror vissa forskare beror på att gräset trivs bättre i de saltare områdena och får en större tillväxt och då bättre lagringsmöjligheter.

Om nu vattenkvalitén försämras eller på något annat vis gör att dessa miljöer/ekosystem inte fungerar kommer kolet att brytas ned och hamna i atmosfären igen.

Så att där finns områden där det diskuteras att vi skall bygga ut landmassorna på dessa grundvattenområden gör mig förvånad. Eller muddring och dumpning av massor som minskar ljusets möjlighet att tränga igenom. Dessa borde ju skyddas mer än något annat och vi borde göra allt i vår makt för att dessa områden får en större utbredning än någonsin.

Totalt på jorden visar det sig att 1,5% av våra växter på havsbotten försvinner varje år och de grundaste är mest utsatta. Den största orsaken nämns övergödning. Stockholm Resilience Centre betraktar det som ett av de planetära gränsvärden som redan överskridits. Det vill säga att det kan innebära irreversibla effekter på ekosystemen.

På västkusten har runt 60 procent försvunnit sedan 1980-talet. Det har också visat sig vara svårt att återskapa dem, trots stora insatser. Men de goda nyheterna är att utvecklingen i Öresund är den motsatta. Men Öresund kan ju inte rädda världen tyvärr. Men de historiska beslut vi tagit i regionen borde vara en mall för andra områden att kopiera.

Även om havets vegeterade livsmiljöer täcker mindre än 0,5% av havsbotten är de ansvariga för mer än 50%, och potentiellt upp till 70%, av all kollagring i sediment.

Jonny Magnusson 

Ps: glömde ju att säga hur vacker denna miljö är. Se en film nedan från min dykplats.