ACTIV

Barken Activ tillhörde ett så kallat partsrederi i Kivik. Skolläraren Jöns Holm från Kivik var huvudredare men ägde endast 2/80-delar i henne. 

Befälhavare var Per Bernhard Hansson och som brukligt var han störste delägare, med 12/80-delar. Övriga 28 ägare hade mellan en och fyra delar i henne. Närmast hade hon tillhört ett norskt rederi i Arendal, varifrån Per Bernhard Hansson 1901 köpt henne för 18.000 kronor.
Det var en gammal båt kapten Hansson införskaffat. Hon byggdes 1866 i New Brunnswick, Canada, och gick då under namnet Ilione. 1881 tycks hon blivit norsk och hemmahörande i Sandefjord, nu under namnet Activ.
Activ var stor, troligen en av de större bland ostkustens seglare, med en lastförmåga på över 1000 ton. Jämfört med skutorna på Ålabodarna var hon en jätte. Bara några enstaka av dessa lastade mer än 100 ton. Hon var drygt 44 meter lång, 10 meter bred och hade ett djup på 6 meter, så stor att hon inte ens gått in i Ålabodarnas hamn.
Den 18 december 1902 avseglade Activ från London. Hon var på väg till Malmö i barlast av sten och jord, troligen för att läggas upp för vintern. Kring midnatt mellan julafton och juldagen seglar hon in i Öresund. Kapten Hansson valde att ankra upp nordost om Vens västra fyr, troligen för att hans sjömansvana sa honom att en storm var i antågande. Man nöjde sig med att bara kasta babords ankare. Fram mot juldagseftermiddagen ökade vinden till full storm. Vid 8-tiden på kvällen fällde man även styrbords ankare med 53 meter kätting och förlängde kättingen på det tidigare till nära 107 meters längd. Nu borde Activ ligga säker. Men redan efter ett par timmar såg man sig tvungna att fördubbla kättinglängden på styrbordssidan och förlänga till 160 meter på babordssida. Det är som förgjort! Vid 11-tiden på kvällen mätte vinden orkan och man märkte att fartyget drev mot skånska kusten. Efter en timma tog ankaret fast i botten igen, samtidigt som orkanen tilltog och sjöarna växte.
Så vid 1-tiden på natten den 26:e kommer katastrofen. Först gick babords kätting av och strax därefter även styrbords. Nu kastades Activ tvärs för vinden och drev hastigt mot land. Redan efter 15 minuter törnar hon mot land norr om Ålabodarna. Vid första stöten går större delen av storriggen överbord så att endast undermasten blir stående. Hon stod nu fast på botten, sjön slog ständigt över henne och slutförde den slutliga strandningen.

Gabriel Jönsson har en livfull beskrivning från morgonen efter stormen. "Och så var det inte mer förrän morfar kom in på morgonen och ropade: Nu ska ni opp, pojkar, där står en stor bark i Öhrnbergs farstu!"

Hur gick det då för Activ.

Hon var försäkrad till ett värde av 12 000 kronor. Redan dagen efter var man och besiktigade henne. Hon förklarades "kondemnd". Efter en tid såldes hon stående på platsen för 1.600 kronor till handlaren och redaren Magnus Olsson på Råå.


Varför köpte Magnus Olsson vraket efter Activ? Troligen handlade det om spekulation. Hon hade ju ingen last som kunde inbringa inkomster. Möjligen hoppades han på att hon skulle vara klädd med kopparplåtar i botten. Båtar, som på den tiden "gick på värmen", kläddes utvändigt med koppar för att göra det svårare för snäckor och annat otyg att få fäste i skeppens botten. Ju slätare botten desto mer snabbseglad var skutan. Om detta skriver Ernst Ehrneli, "Köparen gjorde säkert en dålig affär. Den koppar, som man menade fanns särskilt i bottnen, kom man dåligt åt."
Några fick anställning för att plocka isär henne planka för planka. Redan den 24 mars höll Jöns Olsson från Glumslöv "auktion å bränne från skeppsvraket vid Ålabodarne". Auktionen inbringar 173:90 - inga hisnande summor. Bland köparna, i de bevarade auktionsprotokollen, återfinner man fram för allt Ålabodsfolk. Denna auktion följdes senare av sju auktioner bl. a. på "plankor, bjelkar, rår, stänger och bränsle". I januari 1907 hölls sista auktionen. De åtta auktionerna inbringade totalt 1.773 kronor och 80 öre.
Något år senare meddelade man i ett intyg till fartygsregistret att "endast botten finnes kvar på strandningsplatsen".