da-Sanningen om S/S Robert

2020-05-04

S/S Robert var en tvåmastad ångare byggd i järn av William Gray & Co i West Hartlepool 1882, England, 1732 bruttoton, 80,3 m lång och 10,9 m bred samt 6,5 m djupgående. Motor var en 2 cylindrig ångmaskin på 600 hk byggd av T. Richardson & Son, Hartlepool. Förutom motorkraft kunde man utnyttja segel, därav masterna, men oklart hur mycket dessa användes.

När den blev byggd fick den namnet HAWARDEN och ägdes av The Hudson Shipping Co. Ltd., West Hartlepool.

1905-03  ställdes ett köpebrev ut om 150000 kr Grosshandlaren och redaren Gustaf Robert Thalin som då var 60 år köpte skeppet, döpte om det till "ROBERT" samt bytte hemmahamn till Stockholm. 

Thalin var ensam ägare av båten, haft flera fartyg tidigare men vid denna tidpunkt hans enda fartyg.och den nya kapten blev den då 41-årige Axel Bernhard Littner reser med delar av blivande besättningen till Memel för att föra över skeppet till Sverige som anländer Stockholm första gången 1905-04-15.

Sista resan går till Huelva i Spanien för att lasta 2400 ton kopparmalm/svavelkis. lasten skulle till Stettin och beräknades vara framme 29 September. Svårt väder på nordsjön försenar skeppet med två dagar. Kapten väljer sedan vägen Öster om Ven den 30 September och i besättningen finns.

1. Befälhavare Axel Bernhard Andersson Littner, Stockholm (1864-1905) 2. 1:e styrman Christian Fredrik Trahn, Stockholm (1870-1905) 3. 2:e styrman Carl Wilhelm Ferdinand Pettersson, Roslagen (1878-1905) 4. 1:e maskinist Erik Gustav Hedin, Stockholm (1877-1905) 5. 2:e maskinist Karl Vilhelm Ferdinand Pettersson, Stockholm (1878-1905) 6. Föreståndarinna Catharina Wilhelmina Jansson, Stockholm (1859-1905) 7. Kokerska Hilda Charlotta Gustafsson Elg, Stockholm (1871-1905) 8. Matros Karl Gustaf Eugen Bergman, Stockholm (1874-1905) 9. Lätt matros John Telin, Trelleborg (1887-1905) 10. Mässpojke Axel Gustaf Valdemar Holm, Stockholm (1888-1905) 11. Jungman Hugo Gustaf Karlqvist, Skön (1885-1905) 12. Jungman Karl Ivar Nordvik, Stockholm (1888-1905) 13. Jungman E Kvahlheim, Bergen (?-1905) 14. Eldare Olof Edvin Westerlund, Stockholm (1882-1905) 15. Eldare O T Cyoika, Memel (?-1905) 16. Kollämpare Axel Lennart Hedin, Stora Mellösa (1887-1905) 17. Kollämpare Karl (efternamn okänt), från Bergen, Norge 18. Kollämpare Carl Johan Johansson, Götlunda (1882-1905) 19. Kollämpare Knut Emanuel Bergström, Stockholm (1882-1905) 20. Timmermannen Karl Edvard Andersson, Lumparland, Åland (?-?)

19.00 Lättmatros I. Thelin på Robert avlöses som rorgängare av jungman Hugo Carlqvist - och uppger att kaptenen och styrman (oklart vilken) dricker toddy i navigationshytten. 

21.00 På bryggan var troligen kaptenen, 2:e styrman Carl Wilhelm Ferdinand Pettersson och jungman Hugo Carlqvist. 

21.15 Kolliderar med S/S Niord nordöst om ön Ven i Öresund.

Men hur går detta till, det är här man börjar undra vad som hände egentligen. 

ÄNDRAD KURS

Från Niords position befann sig Robert styrbord och båda fartygens lanternor lyste grönt.

Allt verkade normalt.

Men så på 3-400 meters avstånd ändrade plötsligt Robert kurs, samtidigt som man skiftade från grön till röd lanterna.

- Vad är meningen, undrade 2:e styrman på Niords kommandobrygga och signalerade med ångvisslan att Niord tänkte fortsätta kursen. Wijk, erfaren kapten på Niord, satt och läste en tidning när han hörde signalen. Han kastade ifrån sig tidningen och begav sig genast upp till bryggan. Där såg han att katastrofen var oundviklig. I ett sista desperat försök att hindra eller åtminstone mildra kollisionen, ropade kaptenen till maskin. - Slå back, slå back!

FRUKTANSVÄRT BRAK

Ögonblicket efter träffade Niord Robert midskepps om babord sida. Ett fruktansvärt brak bröt den nattliga ron på sundet. Samtidigt hördes "ett ångestfullt bedjande, hjärteslitande rop ur mörkret:

- Gå längs sidan!

Så följde ännu ett brak, våldsammare än det första och en eldsflamma slog upp ur Roberts skorsten. På en och en halv minut är allt över. De skräckslagna besättningsmännen på Niord kan bara hjälplöst skåda ut över vrakspillrorna. En isande dödstystnad sänker sig över Sundet. Bild nedan visar sjöförklaringens händelse förlopp där Robert är svart skepp och Niord gul.

Men kan det verkligen stämma

Vittnen från Robert var ju inte många kvar, Andersson var enda överlevande.

Andersson hade precis varit i färd med att lägga sig. Som siste man av besättningen, förutom kapten och styrman. När braket kom rusade timmermannen upp på bryggan för att få tag på ett livbälte.

- Där fanns inga. Då erinrade jag mig att de blivit målade under dagens lopp och sprang istället till aktern där det fanns andra, löd Karl Edvard Anderssons berättelse.

Och just när han fått på sig livbältet sjönk Robert. Mirakulöst nog undgick Andersson att dras med ner i djupet. Dessutom inskränkte sig timmermannens skador till smärre sår på ena benet.

EN ÖVERLEVANDE

- Han var dödsblek och nästan avklädd och såg mer ut som en nattens vålnad, uttryckte sig kapten Wijk efteråt.

Emellertid kastades en livboj med lina ut och sjömannen, timmermannen Karl Edvard Andersson, 27 från Åland kunde räddas ombord på Niord.

Efter tre kvart på olycksplatsen gick Niord in till Helsingborg där Andersson fick berätta sin historia för anländande journalister. Men Andersson lika lite som kapten Wijk kunde ge någon rimlig förklaring till olyckan när de intervjuades i Helsingborgs hamn av journalister. Orsakerna till olyckan fick bli spekulationer veckorna efter kollisionen.

Kollisionen bör skett på styrbord sida enligt skadorna....

Tittar man på Niords för är skadorna motsägelsefulla för att passa sjöförklaringen.  Bild av S/S Niord i Helsingborg efter kollisionen, 

Bägge visar att man träffat mer med styrbord (höger) sida och att man har en träff högre upp på sin babords (vänster sida) som troligen kommer från S/S Roberts brygga, skulle varit tvärt o m ifall man träffat S/S Robert på babords sida.

Anm. Bilden är inte spegelvänd - vilket syns då man förstorar namnet på fartyget.


Även dykarna vittnar om samma historia om att sjöförklaringen inte stämmer när man lyssnar på dessa. 

Dansk dykares teori: "Jag har min teori om förlisningen. Jag känner vraket mycket väl och har dykt på vraket under väldigt många år. På grundval av detta tror jag att Robert inte träffades på babords sida som indikeras av Niords besättning, utan på styrbords sida.

Vraket är brutet på flera ställen, vilket är vanligt när ett tungt lastad fartyg ramar havsbotten och i synnerhet som Robert var i gång när den sjönk. Vraket är brutet på 3 ställen:

* Strax bakom den bakre kanten av kullen

* Mitt framför bryggan

* Rakt framför poopdäcket (akterut).

Framför bryggan på styrbords sida, är skadan dock mycket stark och här är ett tydligt V-format hål. Detta hål går hela vägen ner till havsbotten, som nu är lägre än vattnet har varit på sidan av fartyget när fartyget flöt. Inne i fartyget, kan du också se att däcket har genomskurits flera meter in. För mig så är det här kollisionen inträffade.


Dykaren Allan Jensens skisser nedan. Där kollisionen tyder på träff på Styrbords sida precis framför styrhytten.

Har vi nu löst ett 115 år gammalt brott....?

Fartyget var försäkrad i Svenska ångfartygsassuransföreningen, Göteborg för 240 000 kr, pga självrisk erhöll Thalin troligen endast omkring 180 000 kr. Hur mycket skulle det bli om ansvaret för olyckan ändrades och framför allt kanske efterlevande släktingar kunde bära namnet med mer stolthet. Vem bär ansvaret för en tragisk olycka av detta slag. Liv kunde kanske inte kunde räddas men ändå.


Den fortsatta historien om plundringar, ansökningar om bärningar, bärgningsförsök med guldfeber, dykningar och dykolyckor med minnes plaketter. VIF Stefan Egholm du är ihågkommen.

Robert har massor att berätta, inte bara att det är fullt med hemska spökgarn som är den moderna nyheten.


Nedan en bild av Timmermannen Karl Edvard Andersson. Den enda överlevande som tragiskt nog gick bort ganska snart efter olyckan i en annan sjökatastrof.